1 år har redan gått

Så har då redan ett helt år gått. Helt otroligt. Jag har haft en sådan tur hela vägen. Från det att jag hasplade ur mig till min nyfunna kompis

Ingen som har en njure över? Å jag kan väl säga att jag inte förväntade mig detta svar jag fick.

- Jo sa en tjej som jag inte känt alls länge, tror knappt det var ett år. JO du kan nog få min!!!!????

Från detta svar till handling tog det ca 1 år, ganska exakt. Å vilken resa både jag och Susanna har gjort.

Den 25 mars 2010 runt kl 10.00,  ligger jag och Susanna på Sahlgrenska och ska förberedas inför kommande operation. Då bestämmer de sig för att nja, du behöver nog köra igenom blodet ännu en gång genom en typ av dialysmaskin. Ni får ursäkta men jag är inte så duktig på alla detaljerna. Kanske man borde vara det, men vissa saker fastnar inte bara. Hur som helst, jag for ner till min dialysmaskin, det tog väl ca 2 tim nått. Susanna fick snällt ligga kvar i det förberedande rummet och vänta. För mig var det kanske inte så jobbigt men jag funderar över hur hon tog detta. När jag är klar körs jag upp till narkosen. Å döm av min förvåning att de redan kört bort Susanna!

Detta var jag inte alls förberedd på, så där blev det bara för mycket, jag skulle ju hinna säga lycka till osv. Man har ju varit duktig och inte blivit ledsen nån gång under resans gång. MEN nu, då släppte allt. Tårarna flödade och de som ville söva mig tyckte nog att nu var hon allt lite ledsen, bäst vi söver henne med en gång.

Och sagt och gjort, sova fick jag göra, å jag visste att när jag väl vaknade så skulle det stå folk och vänta. Spända över hur allt har gått. Så det första jag gör när jag vaknar är, ni får skynda att köra ner mig till rummet. För det sitter folk där och väntar på mig. Sköterskan skrattade lite och sa, lilla du klockan är 1 på natten. Tydligen hade jag varit ganska svårväckt efter narkosen. Jag menar, blir sövd runt 12 tiden och vaknar upp mitt i natten.

Å sedan denna dagen har det mesta gått över förväntan bra. Jag har faktiskt ingenting alls att klaga på eller säga att mina värden varit dåliga osv. Det enda som har hänt att jag fick efter 1 veckas arbete fick urinvägsinfektion, fick tillbringa några dagar på Sahlgrenska igen. Men detta är allt.

Å tänk om lilla Susanna inte hade varit med denna dagen då jag kastade ur mig min fråga, då är det ingen som vet hur det hade sett ut idag. Men jag är såååå glad att hon har den inställningen som hon har och att hon var på rätt plats vid rätt tillfälle.

Det jag känner är att hoppas man någon gång kan själv få vara med å hjälpa en person som behöver ens hjälp. Vad det än nu månne vara.

Å min familj som var med och stöttade under resans gång, min kära Lena som alltid finns vid min sida. Det är skönt när man har vänner runt omkring sig.

Min kära syster och Zingo

TACK ALLA MINA NÄRA OCH KÄRA

 

Om inte bilderna visas, klicka på bilden så kommer den i ett annat fönster!