Återblickar från året 2010
Idag läste jag GT på nätet och längst ner handlade urklippet om Svante som fick en njure av sin frisör. Å genast tänker jag på min donator. Om hur man kan känna igen sig över detta att få ett sådant erbjudande från en person. När man inte riktigt vet hur man skall bete sig eller svara på att – jo visst du får min njure. Det går ju inte med ord att beskriva känslan när man får höra själva svaret från givaren. JO DU FÅR MIN NJURE!
Tänk er själva – det är livsavgörande. Förändrar allt. Och tacksamheten tar aldrig slut.
Snart har det gått 1 helt år sedan min transplantation genomfördes, närmare bestämt den 25 mars firar jag och min donator Susanna 1 år. Helt otroligt.
När jag ser tillbaka på alltihopa så erkände inte jag för mig själv att jag var sjuk. Men nu så här efteråt kommer minnena tillbaka, även mina kollegor på jobbet sa, men minns du inte när vi var i Idre och du var så dålig att du fick lämna middagen! – Hm detta hade jag förträngt. Och vid närmare eftertanke är det mycket som jag har motat bort. Ville ju inte erkänna att jag var sjuk. Det är ju inte heller bara så att man sätter sig ner och ger upp. Inte när man har 3 barn och 1 hund att ta hand om. Och kanske just vara detta som man ångade på som man gjorde.
Men jag har varit fullt frisk med ett litet undantag, fick urinvägsinfektion och fick ligga på Sahlgrenska i 4 dagar. Å efter nyår fick jag en förkyldning inget baktriellt utan bara virus. Som nu håller på att tona bort. Å då skall det tilläggas att jag tydligen har missat att ta sprutan mot influensan. Det visste jag inte att jag skulle hålla reda på själv. Å läkaren har också missat att påminna mig.
Det som inte är riktigt lika roligt, men är väl kanske ändå inte hela världen. Men vikten håller sig inte alls så bra som i höstas. Kanske beror det på att man mår bra. Men nu måste man börja tänka på att få ner den iaf. Måste och det känns bättre i kroppen om man inte väger för mycket. Men det är också ett kämpande.
Men jag är ändå 
februari 23, 2011 den 2:10 e m
Jag blir både rörd och berörd av dina tankar …känner igen en del, men jag försökte aldrig låssas som att jag inte var sjuk, jag var för risig för det under en lång tid, du vet njursvikt i kombination med annat var inte så bra.
Grattis till din donator min fyller 50 den 6 mars då ska vi fira henne rejält.
Varm Kram
februari 23, 2011 den 2:34 e m
Hej Livsglimtar!
fira henne rejält. Jag skall hitta på något med ”min” Susanna. Något hon själv väljer. Å när den 25 mars kommer, då blir det mera firande 
Man är nog väldigt duktig på att stänga ute verkligheten, tror du inte. Men när man sedan mår som man egentligen skall förstår man hur sjuk man varit. Jag tyckte ju aldrig att jag var sjuk. Men så när kollegor och andra påminner en hm ja då minns man igen. Konstigt.
Grattis till din donators jämna ålder
Kramar om dig
februari 23, 2011 den 5:31 e m
Puss på dig vännen!!
februari 23, 2011 den 6:31 e m
[...] läste jag först Laijnens återblick på 2010, åter då vi båda transplanterades. Det är så skönt att höra att hon mår så bra [...]