För några år sedan var vi ute och tränade lite spår med våra hundar. Josefin lade ut ett spår till mig och Zingo. Nu är det så att hon tänker inte, undra om hon kommer upp där, utan hon kör på bara. Tack lilla Jossan för detta. Så nu kom jag liksom inte upp för denna slänten, spelade ingen roll hur mycket jag än försökte. Zingo fattade ingenting, han ville ju ut i spåret! Fan matte, kom igen nu!!!
I bakrunden hörde jag Kristin och Jossan hysteriskt flabba åt mig.
Ser ni förresten den röda linan – Zingos spårsele den hade jag också trasslat in mig i….FAN
