Gott Nytt ÅR

 

Vi tassar snart in i de nya året…!

Det finns inte mycket kvar att skriva nu om 2009. Zingo var hos vetrinären igår. Fortfarande har han röd irriterad hud. Vi misstänker att det är från fodret som jag köpte i våras. För jag skulle vara snäll och ge honom ett bättre foder… Bullshit…

Lite småövningar har vi gjort, men mestadels har det blivit promenader. Det märks och nu börjar busa när vi är ute och går. Får åka och köra ett litet pass snart med honom. Kanske höra om Maria vill figga för mig??

MEN HERREGUD….GLÖMMER JU DET VIKTIGASTE.

Susanna har fått samtal från Sahlgrenska…..”hon e min nu” (skämt) men allt ser väldigt possitivt ut. Inga frånstötningar som de kan se nu iaf.

VILKEN NYHET JAG HÖLL PÅ ATT MISSA..

 

Susanna

 

Har lite funderingar på ny hund, men frågan är vad för ras man skall ha, kan man få några tips tro? Kom igen och hjälp mig nu…

Kicki & Zingo önskar

 

 

Sjuk – jag ?

Skall bara skriva lite kort, var hos läkaren i torsdags, han var smått undrande, då det visar sig att mina värden inte blir sämre iaf. Till och med bättre. Fråga bara inte mig vad det är som händer. Men jag bryr mig inte just nu om ordet NJURAR – tänker jag kör så det ryker. Vem hinner med i dagens läge att vara sjuk – när försäkringskassan ändå bråkar med de som är svårt sjuka.

Jag har skrivit lite om vad jag pysslar med på min andra hemsida. Kika gärna där om du är lite nyfiken av dig hihi

http://nogg.se/zingobus

Stassen jag hade på mig när sista ”Loveboat” var i Göteborg. (för er som inte vet – Discoarrangemang i Gbg)

 

Ny kärlek

Nu måste jag bara få skriva av mig lite.  Över lite reflektioner över olika situationer som händer i vårt dagliga liv.

Har vi två människor som levt ihop i många år, beslutar sig för att de är inte ämnade för varandra av en eller flera orsaker. De beslutar sig för att bryta upp sitt förhållande. Allt som oftast är detta väldigt jobbigt moment i sig.

Nu råkar jag känna flera personer som har gjort just detta. SEPARERAT!

Jag måste säga. FY FAN för sitt egna kött och blod som de beter sig. Barn, fd, mor, far, släkt och vänner. Att vända sin morsa eller pappa ryggen åt för att de inte klara av att leva tillsammans. Tror ni att de beter sig bättre de. Nä vänder sin egna avkomma ryggen åt för att personen ifråga inte vill leva med den nya personen som denna har valt. Hur FAN HAR MAN MAGE säger jag. Är det att hjälpa någon som redan har det jobbigt?

Vem säger att man är ämnad att leva för resten av sitt liv med någon. Det kan ju för fan hända precis vad som helst på vägen. Å i ett förhållande står vi (publiken) på utsidan vet inte all fakta om detta, SÅ VARFÖR HAR VI EN ÅSIKT?????

Snacka om att få ett extra straff av sina nära och kära. Väx upp ge den nya personen en chans att komma in i familjen.

Dels talar jag om egen erfarenhet, sedan saker jag hört i de fria. Å till er som jag tänker på, STÅ PÅ ER! Våga tro på den nya KÄRLEKEN!

Nu mina kära läsare, vad tycker ni? Ibland skriver jag väldigt trasigt, dels för att jag blir för ivrig, men hoppas ni förstår  mitt budskap.

 

Flummig känsla

Så har helgen passerat. Inget speciellt har hänt, nja jo nu ljuger jag. Jag och kompisen gick på massage. Hon fick detta av mig som stort tack för all hjälp som hon bidragit med till mig och min familj.  Många gånger har hon räddat mig. Så jag tyckte hon var värd lite ompyssling.

Efteråt nöjda och belåtna, eller nä jag ville ju ha mera men det kan man ju inte lösa för pengar…hihi, så tog vi en middag på stan. Väldigt gott och avkopplande.

Söndag så tränade jag en stund med min hund. Jag och två andra kompisar. Så var denna helgen över. Jösses vad fort allt går.

Idag så känns fortfarande lite utav sprutan som de satte i armen på mig. Fick ju feber och muskelvärk i förra veckan. Men ömheten i nacken sitter kvar och är ganska irriterande faktiskt. Sedan känns idag hela jag lite ljummen om man nu kan säga så. Känns som man är på vippen att bli sjuk men ändå inte. Hoppas att det går över till imon iaf.

 Denna bild tog jag igår när jag lade ut spår till Susanna och hennes boxerflicka. Otroligt vackert. Synd att det är från en mobil, men ändå. Hade man haft en riktig kamer så kunde man kanske få fram mera levande bild.

 

Sprutan, hm ja just de ja

Jag hade nog lite för bråttom om att tycka det gick bra med sprutan. För på tisdag eftermiddag kom nämligen febern krypandes. När jag satt på jobbet och började plötsligt att huttra och ha mig. Inte blev det bättre av att min hundkurs som jag håller i var på kvällen. Paltade på mig ordentligt och åkte dit. När man är i gång så känns de inte riktigt så farligt. Men när man satte sig ner för att hålla lite genomgång, ja då började jag frysa nått så in i vassen. Det blev raka vägen in i sängen, och i den har jag legat i fram till imorse. Helt utslagen, feber och muskelvärk.

Men nu är jag på benen igen. Vissa har pratat om att visst skall man ta den, andra säger, nop skall inte ta den. Jag lyssnade nog mest på vad läkarna sade. Har inte tänkt så mycket själv. Nu är det iaf försent har den ju redan hihi.

Så vad tycker ni andra som läser

 

Ja till sprutan ?

NEJ till sprutan?

Kram

 

Dagen efter sprutan

Igår fick jag ta min spruta mot svininfluensan. Många har sagt, du blir säkert febrig och lite sjuk av den. Jag är allt som oftast lite motfals så jag tyckte – A men det är ju inte säkert att jag får det som alla andra har haft….

Och än i dag så det enda som jag känner är lite stelhelhet i nacken. Ingeting annat….gött va.

Å jag har ju som jag kanske nämnde börjat att dricka Naturdietdrinkar denna vecka för att rycka på vikten en aning. I natt har jag nog sprungit som en ja vet inte vad på dass….pust…

kram på er!

 

 

Järnpåfyllnad

Åkte till Mölndal idag för att fylla på förrådet av järn. Självaste blodvärdet i sig är helt ok. (122 låg det på) Men de som bygger upp järnet, den depån behövde fyllas på, så förklarade iaf Syster Magareta på Mölndals sjukhus.

När jag ändå låg där för min påfyllnad, inte fylla allstå hehe, så passade jag på att fråga om svininfluensan. För sist när jag var hos doktorn så skulle jag självklart ha denna sa läkaren. Men att han glömde ordinera detta när jag var där är nog en annan gåta. Så idag fick jag iaf vaccinet mot svininfluensan. Hetsade upp mig för själva sprutan, men oj oj så lite det kändes.

Effekterna efter sprutan kan bli, feber, öm i armen, värk i musklerna osv. Alltså inget överhängande iaf.

Förresten måste göra en liten reklam för Mölndals Sjukhus, på medicinavdelningen, där man mer eller mindre har blivit en kändis. Det finns inga som är så hjälpsamma som de på Mölndals Sjukhus, ni systrar, Eva, Magareta, Magareta och alla ni andra. Ni är alla så gulliga och hjälpsamma när man kommer till er. Stor Eloge till er….

Å vädret i Göteborg talar för sig själv, usch och fy vilket ruskväder vi har fått.

 

Återkomsten

Jag fick ett urgulligt och omtänksamt förfrågan från Livsglimtar som helt enkelt undrar hur det är med mig. Jag blev riktigt glad över denna förfrågan.

Jag har ju skrivit en del om mig och mina njurar. Men så tappade jag lusten i våras (eller minns inte riktigt när den försvann lusten att skriva) att skriva om mig och allt annat jag brukar skriva om. Så jag bestämde mig för att jag skulle underhålla min andra blogg som jag inte jätteflitigt underhåller men skriver iaf lite i den. Kunde väl inte drömma om att man var saknad ute i etern .

För er som vill och känner att ni vill följa lilla mig och mina eskapader när det både gäller familjen, hunden, och mig och mina njurar så finns jag även på denna blogg:

http://nogg.se/zingobus

Men jag skall göra ett försök i att komma igång med Laijnen igen. Och skall även försöka göra återbesök till alla mina vänner häromkring. Tror utan att försöka skylla ifrån mig, att jag utan att jag inser det ordentligt, har blivit ordentligt trött, det är väl det som visar sig mest i min sjukdomsbild för tillfället. Kan sova hur tidigit som helst på kvällen. Har ingen gnista att vara uppe länge på kvällen.

Idag skall jag till Mölndal för att få järntillskott. Detta brukar ta ca 15 min innan det har pumpats in i kroppen på mig. Det skall bli intressant å se om jag blir dålig igen av detta. Har för mig att senaste gången blev jag illamående och mådde väl inte så där jättebra.

Annars vad händer med mig och mina njurar, jo jag har väl inte så långt kvar till en operation, om jag kan ta mig i kragen och gå ner i vikt. Har ca 4-5 kg kvar innan de är villiga att operara mig. Så denna veckan har jag bestämt mig för att gå på naturdieten /cafelate drinken. Nu tycker jag den är fruktansvärt god. Så jag hoppas att jag kan hålla veckan ut som jag har tänkt mig.

När jag sist var hos läkaren så sa han att mina värdern ser väldigt bra ut. Och förutom att jag är ganska trött i helhet. Så känns det inte som jag har så mycket bekymmer just nu iaf. Jo en sak, jag har haft sådana jäkla ryckningar i mina ben, jag har provat medicin efter medicin, 3 olika på raken, och alla tre tålde jag inte, fick kraftig hosta av dem. Så när jag gått utan nån medicin alls för detta så till slut fick jag nog, bönade och bad om att nån medicin måste det väl finnas som tar bort ryckningarna i armar och ben. Fick sålunda en medicin som de ger till de som har Parkinson, men vet ni, DET FUNGERAR, har inga ryck eller kramper i benen längre. Och ingen är GLADARE ÄN JAG .

Oj nu blev det änna mycket på en gång.  Glömde kanske säga att min blivande donator är nog den bästa lilla tjej man kan ha. Hon är nästan ivrigare än mig att få detta gjort. Hon står fast vid sin punkt ännu. Vilket känns väldigt skönt för mig. Hon har antagligen en undersökning kvar att göra, å den gör hon den 19 november, bukundersökning.

Å till LIVSGLIMTAR – Tack min vän, du har fått mig på bättre tankar igen – och återupptager nu skrivningen här på Laijnen!

 

 

Bröllop i helgen

Jag måste bara få visa er vilken fin brud jag har sett i helgen. Detta är storslaget i mina ögon iaf. Min första hundkompis, hon som har lärt mig i princip allt. Hade inte varit där jag är nu om det inte vore för henne. Den lilla tösen.

 

Å från detta gulliga till mig, jag skall till läkaren den 20 augusti, och den sista i denna månaden skall min donator dit och prata med dem. Hon har inga mera undersökningar kvar att göra. Så nu är det med spänning man väntar på vad som skall hända. Jag har mått från och till lite dåligt. Men just nu är jag bara trött. Trött för de minsta lilla. Men vi håller i gång som vi brukar. Tills jag däckar…

 

Kram på er

 

Tacksamhet!

Jaha nu har jag inte skrivit på väldigt länge här. Skall berätta lite om varför jag skriver idag. Man måste ju invänta rätt läga om man säger så. Man måste ha något att skriva om. Och ikväll så känns det som jag har hittat biten som jag vill skriva om.

Det började ikväll efter att jag och kompisen varit på Lotta på Liseberg. Vi satt och pratade om att hon tycker mina barn är tacksamma och skötsamma barn. Hon hade berättat för sina arbetskamrater om en hel del som min familj råkat utför nu på kort tid. Och hur vi hanterar alltsammans.

Den stora tösen lyckades med konsstycket att bryta benet dagen innan sin student. Ja ni kan ju tänka er själva vilken cirkus detta blev. Skal inte gå in närmare på detta nu. Och nu en månad efter detta så kör flicka nummer 2 omkull med moppen. Skadar sig illa och blir körd till sjukhuset i ambulansen. Hon blir sydd med 8 stygn. Och till saken hör att hon skall iväg till Prag på innebandycup. (hon har åkt, men om hon kan spela vet jag inte, troligen inte). Så nu hade jag två tonåringar hemma på kryckor. Ja vad säger man.

Så har vi ju mitt s.k. tillstånd, mina njurar mår inte bra kan man väl kortfattat säga. Min funktion på njurarna är runt 12-9%. Vilket inte är mycket. Men jag har en ny och mycket kompetent läkare på Mölndals sjukhus som har gjort att jag nu mår alldeles förträffligt bra. Alltså jag gör precis allt jag vill. Och om ni skulle träffa mig kan ni säkert inte tro att jag är ”så sjuk”. Men alla dessa piller som jag stoppar i mig gör väl sitt till. Och sprutan som jag tar 1 gång i månaden – själv också hehe, gör nog att mitt tillstånd räknas som stabilt.

Å när vi idag satt och pratade om detta som kompisen sagt till sina arbetskamrater om mig och mina töser, gör att man är nog ganska tacksam ändå. Mina barn är ändå mitt allt och utan dem är man ingenting. Stora tösen trotts sitt brutna ben går till sitt sommarjobb. Hon har sitt artros på benet (ett slags plastgips, fast hon kan plocka av och på det själv). Hon får minsann inget gratis, och jag vet att hon ibland önskar att hon också kunde få lite saker serverat på ett silverfat. Men jag tror ändå att när hon ser tillbaka på detta så ler hon ändå. För hon har klarat av många svåra saker i sitt liv. Vilket också gör henne starkare.

Å igår fick jag reda på den gladaste nyheten som man kan få en sommardag som denna. Min donator har blivit GODKÄND. Alltså det finns inga gränser på hur glad och lycklig jag blev när jag hörde detta. Det hon gör för mig, går inte att beskriva i ord. En sådan godhjärtan människa som hon. Hoppas det finns flera människor där ute som kan ställa upp till de som är i behov av donation.

Denna är till dig gumman

Vill bara klargöra att detta är inte till för att någon skall tycka synd om mig eller min familj. Det är bara en inblick i hur vi lever för tillfället. Och att jag är så jäkla glad att jag mår som jag gör. Och jag kanske har turen att få till en operation (när jag förlorat lite mera vikt, å de är ju lätt eller hur) innan man behöver börja med dialys. Håll tummarna för detta!

Å nu måste jag bara visa en bild från Liseberg. I ösregnet som senare försvann!