Flummig känsla

Så har helgen passerat. Inget speciellt har hänt, nja jo nu ljuger jag. Jag och kompisen gick på massage. Hon fick detta av mig som stort tack för all hjälp som hon bidragit med till mig och min familj.  Många gånger har hon räddat mig. Så jag tyckte hon var värd lite ompyssling.

Efteråt nöjda och belåtna, eller nä jag ville ju ha mera men det kan man ju inte lösa för pengar…hihi, så tog vi en middag på stan. Väldigt gott och avkopplande.

Söndag så tränade jag en stund med min hund. Jag och två andra kompisar. Så var denna helgen över. Jösses vad fort allt går.

Idag så känns fortfarande lite utav sprutan som de satte i armen på mig. Fick ju feber och muskelvärk i förra veckan. Men ömheten i nacken sitter kvar och är ganska irriterande faktiskt. Sedan känns idag hela jag lite ljummen om man nu kan säga så. Känns som man är på vippen att bli sjuk men ändå inte. Hoppas att det går över till imon iaf.

 Denna bild tog jag igår när jag lade ut spår till Susanna och hennes boxerflicka. Otroligt vackert. Synd att det är från en mobil, men ändå. Hade man haft en riktig kamer så kunde man kanske få fram mera levande bild.

 

Sprutan, hm ja just de ja

Jag hade nog lite för bråttom om att tycka det gick bra med sprutan. För på tisdag eftermiddag kom nämligen febern krypandes. När jag satt på jobbet och började plötsligt att huttra och ha mig. Inte blev det bättre av att min hundkurs som jag håller i var på kvällen. Paltade på mig ordentligt och åkte dit. När man är i gång så känns de inte riktigt så farligt. Men när man satte sig ner för att hålla lite genomgång, ja då började jag frysa nått så in i vassen. Det blev raka vägen in i sängen, och i den har jag legat i fram till imorse. Helt utslagen, feber och muskelvärk.

Men nu är jag på benen igen. Vissa har pratat om att visst skall man ta den, andra säger, nop skall inte ta den. Jag lyssnade nog mest på vad läkarna sade. Har inte tänkt så mycket själv. Nu är det iaf försent har den ju redan hihi.

Så vad tycker ni andra som läser

 

Ja till sprutan ?

NEJ till sprutan?

Kram

 

Dagen efter sprutan

Igår fick jag ta min spruta mot svininfluensan. Många har sagt, du blir säkert febrig och lite sjuk av den. Jag är allt som oftast lite motfals så jag tyckte – A men det är ju inte säkert att jag får det som alla andra har haft….

Och än i dag så det enda som jag känner är lite stelhelhet i nacken. Ingeting annat….gött va.

Å jag har ju som jag kanske nämnde börjat att dricka Naturdietdrinkar denna vecka för att rycka på vikten en aning. I natt har jag nog sprungit som en ja vet inte vad på dass….pust…

kram på er!

 

 

Järnpåfyllnad

Åkte till Mölndal idag för att fylla på förrådet av järn. Självaste blodvärdet i sig är helt ok. (122 låg det på) Men de som bygger upp järnet, den depån behövde fyllas på, så förklarade iaf Syster Magareta på Mölndals sjukhus.

När jag ändå låg där för min påfyllnad, inte fylla allstå hehe, så passade jag på att fråga om svininfluensan. För sist när jag var hos doktorn så skulle jag självklart ha denna sa läkaren. Men att han glömde ordinera detta när jag var där är nog en annan gåta. Så idag fick jag iaf vaccinet mot svininfluensan. Hetsade upp mig för själva sprutan, men oj oj så lite det kändes.

Effekterna efter sprutan kan bli, feber, öm i armen, värk i musklerna osv. Alltså inget överhängande iaf.

Förresten måste göra en liten reklam för Mölndals Sjukhus, på medicinavdelningen, där man mer eller mindre har blivit en kändis. Det finns inga som är så hjälpsamma som de på Mölndals Sjukhus, ni systrar, Eva, Magareta, Magareta och alla ni andra. Ni är alla så gulliga och hjälpsamma när man kommer till er. Stor Eloge till er….

Å vädret i Göteborg talar för sig själv, usch och fy vilket ruskväder vi har fått.

 

Återkomsten

Jag fick ett urgulligt och omtänksamt förfrågan från Livsglimtar som helt enkelt undrar hur det är med mig. Jag blev riktigt glad över denna förfrågan.

Jag har ju skrivit en del om mig och mina njurar. Men så tappade jag lusten i våras (eller minns inte riktigt när den försvann lusten att skriva) att skriva om mig och allt annat jag brukar skriva om. Så jag bestämde mig för att jag skulle underhålla min andra blogg som jag inte jätteflitigt underhåller men skriver iaf lite i den. Kunde väl inte drömma om att man var saknad ute i etern .

För er som vill och känner att ni vill följa lilla mig och mina eskapader när det både gäller familjen, hunden, och mig och mina njurar så finns jag även på denna blogg:

http://nogg.se/zingobus

Men jag skall göra ett försök i att komma igång med Laijnen igen. Och skall även försöka göra återbesök till alla mina vänner häromkring. Tror utan att försöka skylla ifrån mig, att jag utan att jag inser det ordentligt, har blivit ordentligt trött, det är väl det som visar sig mest i min sjukdomsbild för tillfället. Kan sova hur tidigit som helst på kvällen. Har ingen gnista att vara uppe länge på kvällen.

Idag skall jag till Mölndal för att få järntillskott. Detta brukar ta ca 15 min innan det har pumpats in i kroppen på mig. Det skall bli intressant å se om jag blir dålig igen av detta. Har för mig att senaste gången blev jag illamående och mådde väl inte så där jättebra.

Annars vad händer med mig och mina njurar, jo jag har väl inte så långt kvar till en operation, om jag kan ta mig i kragen och gå ner i vikt. Har ca 4-5 kg kvar innan de är villiga att operara mig. Så denna veckan har jag bestämt mig för att gå på naturdieten /cafelate drinken. Nu tycker jag den är fruktansvärt god. Så jag hoppas att jag kan hålla veckan ut som jag har tänkt mig.

När jag sist var hos läkaren så sa han att mina värdern ser väldigt bra ut. Och förutom att jag är ganska trött i helhet. Så känns det inte som jag har så mycket bekymmer just nu iaf. Jo en sak, jag har haft sådana jäkla ryckningar i mina ben, jag har provat medicin efter medicin, 3 olika på raken, och alla tre tålde jag inte, fick kraftig hosta av dem. Så när jag gått utan nån medicin alls för detta så till slut fick jag nog, bönade och bad om att nån medicin måste det väl finnas som tar bort ryckningarna i armar och ben. Fick sålunda en medicin som de ger till de som har Parkinson, men vet ni, DET FUNGERAR, har inga ryck eller kramper i benen längre. Och ingen är GLADARE ÄN JAG .

Oj nu blev det änna mycket på en gång.  Glömde kanske säga att min blivande donator är nog den bästa lilla tjej man kan ha. Hon är nästan ivrigare än mig att få detta gjort. Hon står fast vid sin punkt ännu. Vilket känns väldigt skönt för mig. Hon har antagligen en undersökning kvar att göra, å den gör hon den 19 november, bukundersökning.

Å till LIVSGLIMTAR – Tack min vän, du har fått mig på bättre tankar igen – och återupptager nu skrivningen här på Laijnen!

 

 

Bröllop i helgen

Jag måste bara få visa er vilken fin brud jag har sett i helgen. Detta är storslaget i mina ögon iaf. Min första hundkompis, hon som har lärt mig i princip allt. Hade inte varit där jag är nu om det inte vore för henne. Den lilla tösen.

 

Å från detta gulliga till mig, jag skall till läkaren den 20 augusti, och den sista i denna månaden skall min donator dit och prata med dem. Hon har inga mera undersökningar kvar att göra. Så nu är det med spänning man väntar på vad som skall hända. Jag har mått från och till lite dåligt. Men just nu är jag bara trött. Trött för de minsta lilla. Men vi håller i gång som vi brukar. Tills jag däckar…

 

Kram på er

 

Tacksamhet!

Jaha nu har jag inte skrivit på väldigt länge här. Skall berätta lite om varför jag skriver idag. Man måste ju invänta rätt läga om man säger så. Man måste ha något att skriva om. Och ikväll så känns det som jag har hittat biten som jag vill skriva om.

Det började ikväll efter att jag och kompisen varit på Lotta på Liseberg. Vi satt och pratade om att hon tycker mina barn är tacksamma och skötsamma barn. Hon hade berättat för sina arbetskamrater om en hel del som min familj råkat utför nu på kort tid. Och hur vi hanterar alltsammans.

Den stora tösen lyckades med konsstycket att bryta benet dagen innan sin student. Ja ni kan ju tänka er själva vilken cirkus detta blev. Skal inte gå in närmare på detta nu. Och nu en månad efter detta så kör flicka nummer 2 omkull med moppen. Skadar sig illa och blir körd till sjukhuset i ambulansen. Hon blir sydd med 8 stygn. Och till saken hör att hon skall iväg till Prag på innebandycup. (hon har åkt, men om hon kan spela vet jag inte, troligen inte). Så nu hade jag två tonåringar hemma på kryckor. Ja vad säger man.

Så har vi ju mitt s.k. tillstånd, mina njurar mår inte bra kan man väl kortfattat säga. Min funktion på njurarna är runt 12-9%. Vilket inte är mycket. Men jag har en ny och mycket kompetent läkare på Mölndals sjukhus som har gjort att jag nu mår alldeles förträffligt bra. Alltså jag gör precis allt jag vill. Och om ni skulle träffa mig kan ni säkert inte tro att jag är ”så sjuk”. Men alla dessa piller som jag stoppar i mig gör väl sitt till. Och sprutan som jag tar 1 gång i månaden – själv också hehe, gör nog att mitt tillstånd räknas som stabilt.

Å när vi idag satt och pratade om detta som kompisen sagt till sina arbetskamrater om mig och mina töser, gör att man är nog ganska tacksam ändå. Mina barn är ändå mitt allt och utan dem är man ingenting. Stora tösen trotts sitt brutna ben går till sitt sommarjobb. Hon har sitt artros på benet (ett slags plastgips, fast hon kan plocka av och på det själv). Hon får minsann inget gratis, och jag vet att hon ibland önskar att hon också kunde få lite saker serverat på ett silverfat. Men jag tror ändå att när hon ser tillbaka på detta så ler hon ändå. För hon har klarat av många svåra saker i sitt liv. Vilket också gör henne starkare.

Å igår fick jag reda på den gladaste nyheten som man kan få en sommardag som denna. Min donator har blivit GODKÄND. Alltså det finns inga gränser på hur glad och lycklig jag blev när jag hörde detta. Det hon gör för mig, går inte att beskriva i ord. En sådan godhjärtan människa som hon. Hoppas det finns flera människor där ute som kan ställa upp till de som är i behov av donation.

Denna är till dig gumman

Vill bara klargöra att detta är inte till för att någon skall tycka synd om mig eller min familj. Det är bara en inblick i hur vi lever för tillfället. Och att jag är så jäkla glad att jag mår som jag gör. Och jag kanske har turen att få till en operation (när jag förlorat lite mera vikt, å de är ju lätt eller hur) innan man behöver börja med dialys. Håll tummarna för detta!

Å nu måste jag bara visa en bild från Liseberg. I ösregnet som senare försvann!

 

Veckan så här långt.

Så har vi kommit till onsdagskväll och redan har det hänt mycket denna veckan.

I måndags så var jag och Lena på Allsång på Liseberg med Lotta.

Flera bilder i albumet

Tisdag så fyllde jag år, blev uppvaktad på jobbet och grattad hemma och massor på nätet vilket uppskattas.

Fick denna av en söt vän, tack Masken

Luktar ju himelens gott när jag uppnade celofanet…mmm

Och idag onsdag, hade mina underbara tjejor överraskat mig med en middag på stan med syrran och Lena. Helt underbart. Och god mat och trevligt sällskap. Kan inte bli så mycket bättre än så här.

Nu är det natten och en kort sömn innan man skall upp igen.

 

Bort med burkan

Äntligen enligt min åsikt, så tycker Frankrikes president att man bort förbjuda Burkan i landet.

Mycket vettigt tycker jag. Bort med kvinnoförtrycket.

Frankrike vill förbjuda burka.

Urdrag från Aftonbladet

Men statsminister Fredrik Reinfeldt tror inte en lag mot heltäckande slöja.

– Ska poliser då rycka av burkan? Det blir väldigt hårdföra följdåtgärder, säger han.

I Frankrike är det förbjudet att använda religiösa symboler, till exempel slöjor, i skolan. Men nu vill president Nicolas Sarkozy gå längre än så. I ett tal i måndags sa han att burkan inte stämmer med franska värderingar och borde bannlysas.

– I vårt land kan vi inte acceptera att kvinnor hålls fångar bakom ett skynke.

Något svenskt burkaförbud lär dock inte bli aktuellt.

Detta är min åsikt, vad tycker ni andra?

 

Tävling i Försvarsmaktshund = 1.a placering

1:a placeringen i går blev helt enkelt för mycket för oss. Jag blev så in i vassen  koktrött att jag inte hittade ord för att berätta om helgens bravader. Men detta kommer nog under kvällen

 

Måndag den 1 juni

Jaha då har man smält detta lite grand. När jag kom hem igår så var jag som jag skrev, väldigt trött. Jag trodde inte de var så farligt. Men i morse sov jag över 1,5 tim innan jag kom till liv. Måste varit all spänning och alla intryck som påverkade mig på detta viset.

Nu till tävlingen. Jag har tyvärr blivit snuvad på mitt protokoll från tävlingen (de hade inte någon kopiator i huset, så jag får mitt protokoll skickat till mig senare). Så poängen i helhet kommer lite senare.

Lydnaden gick väl så där, Zingo var inte riktigt van vid att ha så mycket grejor som jag hade runt mig. Han var väldigt pigg och lite hoppig?! Vilket han sällan är annars. Pigg men inte så här. Planen var en grusplan, något ojämn och lite som man inte kanske är van vid annars. Tror inte Zingo störde sig så mycket på detta  iaf.

Krypet nollade vi, det är enda siffran jag minns. Var nog för många dk:n där.

Stegen tror jag att jag fick en 7:a på. Vi måste träna mera på denna. Nu stod den nog inte så bra (tycker jag iaf) men men…träna mera på som sagt.

Uppletandet, ja vad säger man, när vi tränade i veckan så gjorde han detta kanonbra. Jag var supernöjd. Men då var det mera som om han inte fattade vad han skulle göra. Han gick ut och markerade var enda föremål. Dommaren berättade efteråt att han minsann hittade varenda sak. 1 föremål ger liksom ingenting de…hm

Patrullstigen kom och vi startade, kände mig ganska osäker på precis allt, fastän man har gjort detta så jävla många gånger, men när det blir tävling av det hela, så får jag nån typ av black out. Glömde ju av att de skall skjuta innan vi startar, men Zingo gjorde inte nått av detta. Satt lugnt där och väntade på att få börja stigen.

Maria pratar ju om taktik, så jag tänkte nu fan skall jag köra detta. Kom till en väg, då tänkte smyga ner bakom ett träd, – jahapp där fick han en vind i näsen. SÅ jag står bakom trädet, Zingo står framför, typ i en båge. Jaja de var ju bara att visa ut att han fått en markering. Sedan att man skall göra halt framför och efter en väg mm. Detta hade jag ingen aning om. Vi kom över vägen och så plötsligt går han upp och markerar ljud. Han behåller markeringarna som vi gjorde under patrullen väldigt bra. Titta på hunden, och jag kan säga jag släppte inte blicken från honom många sekunder. När vi kom i mål var jag helt slut. Man vet ju inte vad som är rätt och fel. Markeringar har vi ju gjort, men var de rätt….hm

Detta var lördagens tävlingsuppdrag, var lite rastlös mitt på dagen, solen gassade ner på stället där vi var. Jag var badsugen och drog iväg för att bada. Maria frågade om jag inte skulle vara kvar till poängen kom. Men jag åkte istället. När jag kom tillbaka från badet i Tylösand, frågade en av funktionärerna om jag inte skulle gå in och kika på resultatet. Oj jo de kanske jag skall göra.

Läset på datan, och vad skådar mitt norra öga, jag var i ledningen!?!?!?! Förvirringen var total. Va fan har hänt? Om jag fattade det hela, så hade jag och Zingo bästa resultatet på patrullstigen. Oj va säger man nu. En grej kvar att tävla i och den gick av stapeln på söndagen.

Nu var de många som peppade oss, kom igen nu, detta fixar ni. Oj vilken press det blev plösligt. Jag som trodde jag var ute ur leken. Tänk va snabbt det kan vända.

Spåret, börjar med en patrullstig. Zingo föll ut till höger om spåret, men det kändes lite märkligt i linan, inte så som det brukar göra, men jag kände ändå att jag var tvungen att följa med honom. Å så kom de, – Tillbaka på stigen, fan, skit också. Jag gick tillbaka på stigen, och så vips tog Zingo upp spåret igen och jag följde efter, det skillde väl ca 1 meter mellan. Så jag tror han vindade det första som han gick ut på. Nu kändes det bättre iaf, rätt drag i linan. SÅ hörde jag, GÖR HALT, puh….Det var skönt, nu är vi på väg. Jag selade på efter mina 5 min vila. Vi gick över märkliga platser innan vi kom på första apporten. Metallen – fy va skönt att få den i näven. Vi gick vidare och han spårade väldigt bra. Hittade till slut alla apporten och inom tiden med.

Nu slutade det hela med vinst, jag fattade noll när Pajen ropade upp mig. Satt kvar på stolen som ett fån. Jaja de är inte lätt detta. Men jag fick ett väldigt lyckorus inom mig. Kändes märkligt på nått vis. För jag skall vara helt ärlig, detta räknade inte jag med när jag åkte ner till Halmstad. Å de är sant.

Men nu är jag nöjd med allt som har hänt. Mycket roligt!

Anmälan till SM är på gång. Planeringen likaså. Shit också, nu börjar ju de nervös om igen…hur skall de gå, hur skall de gå?

Tack, nu är klockan mycket, å jag skall in och ”räkna” fåren……